SOCKENSIGILL FRÅN HÄLSINGLAND

Sockensigillen i Hälsingland – som silversmycke.
De är från slutet av medeltiden till i början av 1600-talet.

Jag tillverkar sigillsmycken för många av Hälsinglands socknar.  Målet är att ta fram för varje socken, men det kommer att ta tid då det är mycket jobb. Dels tar det tid att forska fram om originalstampen finns kvar, ansöka om och ta avtryck från den eller ta fram en egen stämpel utifrån bilder, se nedan.

Sigillsmycket är en lätt kupad medaljong. De är mellan 22-26 mm i diameter, beroende på socken. Av helt rent silver.
Jag numrerar sigillsmyckena vartefter, per socken.

Det kommer individuella bilder för varje socken, men jag hoppas det det går att se på bilden där de ligger i lådan så länge.
Har du svårt att se, tveka inte att maila mig så skickar jag en bild.

Roligt att tidningen Land har skrivit om mina sigillsmycken i en artikel ‘Ny trend: Nu vill vi visa var vi kommer ifrån‘.
(även om det just här råkar vara Dalarnas landskapssigill)

Väljer du rem i egen längd – ange längd i cm under ‘Övriga uppgifter’ i kassan.
Här finns guidning om silverkedjor och remmar.
Föredrar du en tillvalskedja tillkommer det pris som står vid resp. kedjelängd.  Då anger du kedja och längd under ‘Övriga uppgifter’ i kassan.

Rem, moms och frakt inom Sverige ingår i priset. Här finns övriga villkor.

BILD X
Så här ser alla Hälsinglands socknars äldsta sigill ser ut.

Här är Hälsinglands landskapssigill.

MER HISTORIK

Sockensigillet var en äkthetsstämpel som i många hundra år gällde som socknens bomärke vid undertecknandet av betydelsefulla handlingar och skrivelser .

Sigillet – ett lackavtryck – gjordes med den viktiga stämpeln , sigillstampen, som förr vanligtvis förvarades i socknens kyrka, i kyrk-kistan och med prästen eller sockenskrivaren som ansvarig bevarare.
Stamparna som man tryckte i lacken var oftast utförda i silver med träskaft.
Ibland hände det att en stamp förkom och man fick tillverka en ny, ibland ville man ändra på något. Därför kan det finnas flera olika stampar för en socken med olika åldrar.
Jag har sett att socknar som ligger i närheten av varandra ofta är gjorda i liknande design och hantverk. Man kan då misstänka att samma hantverkare har anlitats.

Det är idag inte så självklart att alla präster känner till vad en sigillstamp är för något.
Enligt Lars Nylander, antikvarie vid Hälsinglands Museum, skulle valsedlarna vid val av ny präst även in i modern tid, enligt kyrkans regler förseglas med sockensigillet. Så är det dock inte längre, det har jag kontrollerat.

VAR FINNS DÅ STAMPARNA?
Endast ett fåtal stampar finns bevarade inom kyrkans arkiv. Därför kan man anta, som Yngve Aronsson skriver, att många kan finnas ute i gårdarna där personer med förtroendeuppdrag inom socknen tidigare bott.
Risken finns att efterlevande städar undan och slänger dem ovetande om vad det är för rariteter de handskas med!
Man borde efterlysa stamparna lokalt inom socknen och varför inte utfästa en belöning!

Jag har talat med auktionisten Peter Eriksson vid Brolins Auktionskammare i Bollnäs och han har aldrig träffat på någon stamp under alla sina år inom arbetet.

Däremot finns två av tre stycken upprättade sigillavtryckssamlingar bevarade. De är gjorda av Erik Gustaf Wengelin (född 1855).
Den ena finns på Hälsinglands Museum och den andra finns på Ystegården, Hillsta, Forsa. Rykten säger att den tredje finns i Söderhamnsområdet och är den som är minst komplett.

UTFÖRANDET
I Hälsingland är det vanligast att sockennamnet är graverat i en krans runt mittfältet där det märke är insatt, som på något sätt vill karakterisera socknen.
Märket kunde vara ett verktyg, djurbild, kors eller rätt och slätt endast sockennamnets begynnelsebokstav.
I många socknar har detta märke gått vidare som symbol för bygden i utmärkelser och företags och föreningars logotyper. Då är det inte många som känner till att det

Se sockensigill från Hälsingland. Klicka här.

Det är intressant att studera de olika sigillen då socknarnas namn ofta stavas annorlunda än idag, tex OVANÅKER- AWANAAKER.
Jag har noterat att ordet “SOCKEN”, stavas på inte mindre än 11 olika sätt!
Vanligast är SOCHN, sen SOKEN, SOKN, SOCKEN, SOCKN, SOOKEN, SOCHEN, SOGKEN, SOCKHÄN, SOCH, SOCEN.
Det kan bero på åldern på stampen, sedan hur det uttalades med den lokala dialekten och så på den skrivkunnige som utformade texten till stampen.

Källor:
Manne Östlunds artikel i Hälsinge Runor 1951.
Yngve Aronsson, Idenor, artikel i Hälsinge Runor 2006.
Lars Nylander, antikvarie vid Hälsinglands Museum.

Vid framställningen av dessa sigillsmycken har jag – om jag inte funnit stampen och kunnat ta ett avtryck direkt ifrån den – använt mej av konstnären Manne Östlunds avritningar i artikeln i Hälsinge Runor 1951.
Manne Östlund (född 1904 i Österfärnebo) var en etablerad konstnär som arbetade som målare, tecknare och skulptör.
Han har bland annat gjort trärelieferna Ljusnan, Voxnan och Vårdträdet i Bollnäs stadshus sessionssal.

Jag har inhämtat skriftligt godkännande av Mannes båda söner samt muntligt godkännande från utgivarna av Hälsingerunor att ha tillåtelse att använda mig av hans avritningar för framställningen av dessa silversmycken.
Genom Mannes söner har jag fått veta att han använde sig av gipsavtryck för att framställa avritningarna, därav dessas höga kvalitet.

Jag har även genom Lars Nylander, Hälsinglands Museum fått tillgång till och tillåtelse att fotografera av de samlade lackavtryck som finns i museets samlingar.
Så finner du det intressant – och jag har ett foto på aktuellt lacksigill – skickar jag dig det gärna per email.

Tove Larsson, Segersta 2011